Har du varit med på Vaisalas Humidity Academy-webbseminarier? Om du har det hoppas vi att du har fått djupare kunskap om fuktighetsmätning i industriella processer. Om du ännu inte har tittat på avsnitten. Som komplement till den här serien diskuterar vi i det här blogginlägget några vanliga fallgropar vid installation av sensorer, för att du ska kunna undvika fel till följd av felaktig installation.
Det finns många misstag som kan begås vid installation av sensorer, som alla kan leda till mätfel. Felaktiga mätningar kan leda till överdriven energianvändning, låg produktkvalitet och processeffektivitet, dyra återkallelser på grund av bristande efterlevnad och suboptimala förhållanden för människor i byggnader. Med hjälp av tipsen nedan får du installationen rätt från början, vilket förbättrar mätnoggrannheten.
1. Välj rätt installationsplats
Det viktigaste att tänka på när du installerar en mätsensor som ska kontrollera ett utrymme där människor vistas är dess placering. Du vill mäta de förhållanden som människor upplever i rummet, så det är viktigt att du väljer en representativ plats med fritt luftflöde utan några närliggande värmekällor.
Några vanliga fel att undvika:
2. Montera sensorn i rätt riktning
Väggmonterade sensorer har både sensorn och elektroniken i en kompakt låda, så de är utformade för att monteras i en viss riktning. All värme som genereras i elektroniken strömmar uppåt, så sensorn måste vara placerad under elektroniken för att säkerställa att värmen inte påverkar mätningen. Om sensorn har monterats sidlänges kan varm luft inte strömma ut, vilket resulterar i en högre temperaturavläsning och en lägre fuktighetsavläsning.
3. Montera flera sensorer sida vid sida
Vissa väggsensorer genererar värme, så du rekommenderas inte att montera en temperatur- eller fuktighetssensor ovanför en annan väggmonterad sensor. Om du gör det kan värmen påverka den andra sensorns mätningar. Detta kan vara särskilt problematiskt för gassensorer, som är kända för att generera mer värme än andra sensorer. Istället bör du montera sensorer sida vid sida enligt tillverkarens installationsrekommendationer. Om du måste montera sensorer ovanför varandra bör den varmare sensorn placeras långt ovanför alla andra sensorer.
4. Tänk på luftflödet i rummet
Vanliga fukt- och temperatursensorer är utformade för att fungera bra i en typisk kontorsmiljö. Om du placerar sensorer i ett rum med ett nedåtriktat luftflöde, till exempel ett renrum, strömmar varm luft från toppen av elektroniken ner på sensorerna och höjer den uppmätta temperaturen. Lösningen på detta är att använda en sensor som är framtagen för renrum och liknande utrymmen. I dessa sensorer är sensorn och elektroniken åtskilda. Detta håller sensorerna borta från all uppvärmning samtidigt som de har tillräcklig kontakt med omgivningen.
5. Var uppmärksam på tryckskillnader och dålig tätning
Om det finns en tryckskillnad mellan rummet du mäter och vägghålen i byggnaden kan det leda till felaktiga avläsningar. Lägre tryck i rummet kan medföra att kall luft strömmar direkt in i sensorn genom ledningsöppningen i väggen, vilket sänker temperaturavläsningen avsevärt. Lösningen på detta är att täta kabelgenomföringen.
6. Undvik fel orsakade av ledning
Betong- och stålväggar kan leda värme, så sensorer som är fastskruvade i väggen kanske inte exakt indikerar den faktiska lufttemperaturen och luftfuktigheten. Lösningen på detta är att lägga ett lager av isolering mellan vägg och transmitter, eller att montera sensorn på en innervägg eller mer isolerad yta.
Betong påverkar även CO2-mätningar. Om du monterar en CO2-sensor på en betongyta får du en extremt låg CO2-avläsning som inte är representativ för luften i rummet. Du kan vanligtvis lösa detta problem genom att fästa en platta under sensorn.
7. Undvik fel orsakade av kroppsvärme
Denna typ av fel ses vanligtvis i handhållna mätningar, där kroppsvärme orsakar felaktiga avläsningar. Om du tar handhållna mätningar ska du inte hålla mätinstrumentet för nära kroppen och undvika att andas på sensorn.
1. Se till att interna och externa temperaturer är balanserade
För kanalmonterade enheter är den vanligaste felkällan temperaturskillnaden mellan luften i och utanför kanalen, till exempel om du ska mäta utomhusförhållandena inifrån en inloppskanal. Temperaturskillnader kan leda till att värme strömmar genom kanalsensorröret, vilket förvränger temperatur- och fuktighetsavläsningarna.
Dessa effekter blir tydligare i isolerade kanaler eller sådana med låga luftflödeshastigheter eller kortare sensorinsättningsdjup. Lösningen är att använda en utomhussensor av hög kvalitet eller att isolera sensorn ordentligt.
2. Skydda mot kondensskador
Om det är hög fuktighet i kanalen och lägre temperatur ute kan ledning kyla ner sensorröret, vilket gör att det bildas kondens på sensorn. Kondens kan också bildas inuti kanalen och rinna ner i röret till sensorn. Om sensorn är vinklad nedåt kan detta orsaka felaktiga avläsningar eller till och med korrosion. Du kan minimera effekterna och eventuella skador orsakade av kondens genom att montera sensorn horisontellt eller vid behov lätt uppåtlutad. Detta gör att eventuell kondens rinner bort på ett säkert sätt från sensorelementet.
3. Montera inte sensorer i en så kallad dead-leg
Som vi har sett med inbyggda väggmonterade sensorer är det viktigt att montera sensorer på en representativ plats. Om du monterar en sensor i en kanalsektion som är en så kallad dead-leg kan det hända att luft inte strömmar förbi sensorn, vilket innebär att mätningen inte är representativ för huvudflödet. Luft som dröjer sig kvar kring sensorn förändras långsammare än huvudflödet, så avläsningarna kommer inte alltid att visa de aktuella förhållandena. Se alltid till att sensorn har kontakt med korrekt luftflöde, och undvik att montera sensorer på platser som är så kallade dead-legs.
4. Tänk på vilka olika alternativ du har när du installerar delvis inne i en process
För sensorer som installeras delvis inne i och delvis utanför en process kan temperaturskillnaden vara mycket stor. När du till exempel mäter temperatur och relativ luftfuktighet i en bakugn genom en isolerad vägg, leder en sensorkropp av metall med en termisk läcka till att sensorn visar en lägre temperatur och en högre relativ luftfuktighet än de faktiska förhållandena. Den termiska läckan är flödesberoende; i stillastående luft kyls proben ner mer, vilket leder till en större felmarginal. Med högre fuktighet blir inte bara mätningarna av temperatur och relativ luftfuktighet fel, du kommer också att ha ett kondensproblem.
Det finns två lösningar på detta problem. Den första är att förbättra installationen genom att flytta proben djupare in i processen och/eller isolera delen av proben som är utanför processen. Detta minimerar temperaturskillnaden och gör att du kan mäta den relativa luftfuktigheten exakt. Du kan också tänka på om du verkligen behöver mäta relativ luftfuktighet alls. Andra parametrar finns tillgängliga, vissa med fördelen att de inte är temperaturberoende, vilket gör att du kan använda en uppvärmd prob så att ingen kondens kan bildas.
5. Montera inte sensorer för nära en luftfuktare
Fuktighetssensorer i kanaler används ofta för fuktgenereringskontroll, som uppnås med hjälp av dimmare eller sprayluftfuktare. Montering av en kanalsensor för nära en luftfuktare gör att vatten ansamlas på sensorn i form av kondens, vilket gör det omöjligt att göra exakta mätningar.
I värsta fall förstörs sensorn, men även i mindre allvarliga fall är det omöjligt att noggrant kontrollera något med mätningar gjorda av en sensor som ständigt påverkas av fukt. Den periodiska vätningen och torkningen av sensorn leder till stora svängningar i fuktighetsavläsningarna, vilket gör att utrustningen körs konstant och att förhållandena upprätthålls felaktigt. Utöver detta accelereras sensordrift och kontaminering, vilket ytterligare förvärrar felaktigheterna.
Du kan undvika dessa problem genom att montera kanalsensorer på tillräckligt avstånd från luftfuktare. Detta avstånd beror på kanalstorlek och flödeshastigheter, men som en tumregel rekommenderas fem meter. När du monterar en kanalsensor är det också en bra idé att göra en extra åtkomstport nedströms från sensorn som kan användas för att tillfälligt installera en referensprob för att verifiera och kalibrera den primära sensorn. Du kan täcka denna port med silvertejp när den inte används för att undvika läckor.
1. Använd strålningsskydd
Solstrålning kan enkelt höja sensorns temperatur med 2 °C. Du kan undvika effekterna av solstrålning genom att använda en sensor med ett högkvalitativt svart strålningsskydd under plattorna. Vind minskar uppvärmningen, så montera sensorn på en plats med fritt luftflöde. Du bör också hålla strålningsskyddet rent eftersom ett smutsigt skydd värms upp mer. Rengöring kan behövas oftare i stadsmiljö; om utsidan av skyddet ser svart eller smutsig ut är det sedan länge dags för en rengöring! Om du ska montera sensorn på en vägg är en vägg som vetter mot norr vanligtvis ett bättre val eftersom en sådan vägg utsätts för mindre solstrålning.
2. Skydda sensorn mot regn och dåligt väder
Regn, snö eller kondens kan leda till att vatten ansamlas på eller nära sensorn, vilket orsakar avdrift och höga fuktavläsningar. Dåligt väder kan också orsaka skador på sensorn. Det finns flera sätt att skydda sensorn mot väder och vind på:
3. Montera sensorn på avstånd från andra värmekällor
Byggnadens väggar kan ha hög termisk massa och lagra värme eller kyla. De kan också värmas upp av solstrålning. Om sensorn är monterad nära en vägg eller ett svart tak utan tillräckligt avstånd kan detta leda till felaktiga mätningar.
Du kan minska denna typ av uppvärmningseffekt genom att montera utomhussensorer på platser med obehindrat luft- och vindflöde, helst på en stolpe som inte har någon som helst kontakt med byggnaden eller uppe på taket. Undvik mörka ytor i direkt solljus och montera inte sensorer under takfoten. Detta beror på att varm luft samlas under takfoten, vilket orsakar felaktiga och opålitliga mätresultat.
Inom industriell tillverkning kan fuktighet vara både en nödvändighet och en förorening, beroende på tillämpning. Ökad kunskap om luftfuktighet kan hjälpa dig att kontrollera den bättre, vilket gör att du kan förbättra processeffektiviteten och produktkvaliteten samtidigt som du sparar energi.
I Vaisalas Humidity Academy-webbseminarium delar Vaisala-experter med sig av sin kunskap om fuktighetsteori och mätning samt om hur man underhåller granskningssäkra mätinstrument med lång livscykel. Varje avsnitt innehåller verkliga exempel och beräkningar för att göra det hela lättare för dig. Varje avsnitt bygger vidare på den kunskap som du fått i föregående avsnitt.
Titta på alla fem avsnitt här.
Dela | Tillbaka |
Vi presenterar Vaisala GMP80P – en CO2-prob med pumpprovtagning.
Byggnader står för 40 % av den globala energianvändningen, vilket gör dem till ett självklart mål för potentiella besparingar. Enbart VVS-system – det vill säga värme, ventilation och luftkonditionering – står för 38 % av en byggnads förbrukning.
Byggnader står för 40 % av den globala energianvändningen, vilket gör dem till ett självklart mål för potentiella besparingar. Enbart VVS-system står för 38 % av en byggnads förbrukning.
Soletair Power integrerar Vaisalas CO2-sensorer i sin banbrytande byggnadsintegrerade koluppsamlingsteknik.
ProOptiment använder Vaisalas CO₂-transmitter i GMD20-serien, GMW80-seriens CO₂-fuktighets-temperaturtransmitters (GMW83DRP, HMS82), och GMP252 CO₂-proben.
Vaisala lanserar den kanalmonterade koldioxidtransmittern GMD110.
Stickprovsmätning på fältet är en vanlig metod för fastställande av fasta mätinstruments mätnoggrannhet mellan kalibreringsintervallen.
Vaisala tillför bärbara mätningar till sin Indigo-produktfamilj
Fyra applikationer där Jade Smart Cloud visar sina styrkor