Prenumerera gratis på vårat nyhetsbrev
med platsannonser, produktnyheter,
utbildningar och mycket mer.
Amelia Morey Strömberg, gästkrönikör.
Vår gästkrönikör Amelia Morey Strömberg ger sin syn på Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) från både myndigheter och medborgares perspektiv. Amelia är till vardags verksam vid organsiationerna Vatteninfo och Utvecklingscentrum för vatten (UCV) i Norrtälje.
Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) är en konstig lag tycker jag, trots mina 30 år som va-ingenjör i olika kommuner.
För det första så har ingen myndighet ansvaret för att lagen följs, och då blir huvudmännen för vatten och avlopp i en kommun indirekt allena kunnande myndighet för vatten- och avloppsfrågor. Den andra konstigheten är att det inte går att överklaga beslut enligt LAV.
Som ingenjör har man kanske en 15-poängskurs i juridik med sig i bagaget, men får ta beslut som kostar flera hundratusen för en enskild medborgare.
I lagen finns en paragraf, paragraf 6, som tvingar kommunen att bygga vatten- och avloppsledningar med tillhörande vattenverk eller reningsverk om det finns behov av detta med hänsyn tagen till hälsa och miljön i ett större sammanhang.
Paragrafen lyder:
6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.
Det där “skall” betyder även att kommunen inte får låta bli att bygga om det finns brist på grundvatten eller läckande små avlopp i områden med fler än cirka 20 hushåll. Kommunen har alltså inget annat val än att bygga.
Idag har paragrafen föranlett en stor diskussion även hos många kommuner som till exempel min egen kommun, Norrtälje, där det trots en relativ liten befolkning (64 000 fast bosatta eller inskrivna) finns 30 000 enskilda vatten och avlopp, det vill säga egna brunnar eller små avlopp i form av mer eller mindre godkända anläggningar (jag skulle tippa att 60% av dessa små avlopp inte håller måttet enligt dagens krav), vilket leder till kontamination av vattenbrunnar och övergödning av vatten.
Norrtälje är en tredjedel av Stockholms län till ytan så om man måste bygga ledningar från centrala anläggningar ut till alla byar, kan man räkna ut att med ett pris av cirka 5000 kronor per meter ledning, är investeringsbehovet enormt. Samtidigt växer Norrtäljes befolkning med cirka 1000 personer per år och nästan alla vill ha en vattentoalett. Trots stora förhoppningar har man fortfarande inte kommit på ett bättre system att transportera bort avloppen från husen än vattentoalett och vattenburna ledningar.
Som sagt, paragraf 6 ställer till det för kommunerna och paragraf 24 i samma lag ställer till det för fastighetsägaren. Där står:
24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Foto: Ulrik Hammarsträng
Även om många fastighetsägare tycker att deras anläggningar är bra så finns det mig veterligen bara ett enda domstolsbeslut där fastighetsägarens anläggningen ansågs tillräckligt bra för att slippa bli “tvångansluten” som många felaktigt uttrycker det. Det är faktiskt så att ingen behöver ansluta sig så länge deras anläggning fungerar, men de måste betala avgiften.
Summa summarum: kommuner är missnöjda för att de måste bygga ut till avlägsna områden till orimliga kostnader och folk är missnöjda för att de måste betala åtskilliga penningar för något de inte anser sig behöva…
Det blev till sist en SOU om saken, SOU 2018:34 Vägar till Hållbara vattentjänster. Tjusigt värre, beslutet togs i maj 2017 och utredningen blev klar 28 maj 2018 då betänkandet lämnades till regeringen.
Trots flera brister var utredningen och betänkandet det enda som hände i den här frågan, kommuner är missnöjda för att de måste bygga ut till avlägsna områden till orimliga kostnader och folk är missnöjda för att de måste betala åtskilliga penningar för något de inte anser sig behöva…
Kommuner, konsulter, miljöfolk och va-ingenjörer, alla väntar med spänning på att åtminstone några av utredningens förslag ska antas av riksdag och regering, till exempel att det ska vara enklare att behålla eller bygga gemensamma anläggningar (samfällda lösningar) utan att kommunen ska vara tvungen att bygga ledningar kors och tvärs och även att kompetensen inom enskilda avloppsanläggare ska ökas genom certifiering. Men...ingenting har hänt till dagens datum. Senaste vi hörde nåt så skulle utredningens förslag behandlas den 3 mars. 3 mars passerade, och på regeringens hemsida står: ingenting.
Dagens vatten- och avloppsanläggningar byggdes i huvudsak under senare 60-tal och början av 70-talet. Som tur var så var Sveriges politiker på den tiden oerhört optimistiska om hur många vi skulle bli i Sverige i framtiden. Jag roade mig en gång med att räkna ut hur många människor vi borde vara i Sverige nu om alla befolkningsprognoser från 80-talet hade slagit in, Sverige skulle ha en befolkning på typ 40 miljoner personer.
I va-sammanhang innebär detta att många anläggningar blev väl tilltagna och vi kunde växa i princip oavbrutet under flera decennier. Under den första stora ekonomiska recessionen under 90-talet blev det stopp på investeringar och även stopp på nyanställningar runt om på Sveriges va-anläggningar. De väl tilltagna ledningsnätet fick relinas för att undvika bakterietillväxt.
I vissa kommuner diskuterar man nu hur man ska kunna inskränka vatten- och avloppsområdena så att man ändå kan behålla ett minimum av service, ett bra alternativ skulle vara att lämna över till de boende… Men paragraf 6 i LAV tillåter inte detta och det saknas i resten av lagen någon möjlighet att avstå från att tillhandahålla vattentjänster.
Så nu står en hel del kommuner med skägget i brevlådan efter den abrupta slutet på processen med att ta fram ett alternativ till §6 i LAV som gjorde att kommuner har väntat med beslut om nya va-områden. Fastighetsägarna har många gånger hunnit se till att inte ha olagliga avlopp (som föranleder vite från miljökontoren för sköna tiotusenlappar) och investerat mellan 100-150 000 kronor i nya anläggningar som, när kommunen kommer förbi med ledningsnätet blir “onyttigblivna“ anläggningar, för vilka kommunerna ersätter fastighetsägarna med ett lågt värde, och ännu mer synd är det om de som har borrat en brunn för 100 000 kronor och där vattnet inte kan drickas utan att investera ännu mera i filter som inte ens är certifierade… men det är en annan krönika.
Amelia Morey Strömberg
Gästkrönikör
| Dela |
 |
Tillbaka |
Urbanisering och ett varmare klimat gör att allt fler vill bada i kanaler, hamnar och vid stadsnära stränder som kan vara i närheten av där avlopps- och dagvatten släpps ut. En ny metod som testats i Skåne kan ge bättre svar på om doppet är säkert.
Energimarknadsinspektionens (Ei) genomlysning av fjärrvärmemarknaden visar att kundskyddet behöver stärkas.
Slussen.biz fanns på plats på Tekniska museet i Stockholm när Nibe bjöd in till en förmiddag om EPBD, helhetslösningar, köldmedier och ventilationsaggregat.
60 kommuner har fått stöd från Energimyndigheten för att säkra elförsörjningen vid kriser. Nu breddas satsningen till värmeberedskap. Tio kommuner får upp till 4,5 miljoner kronor vardera i investeringsstöd.
Bostadsrättsföreningen Brf Oxelösundshus 4 har utsetts till vinnare av det prestigefyllda priset Årets Hållbarhetsförening 2025 på lokal nivå.
Poddvärdarna Mats Bjelkevik och Kay Rung har träffat Sofia Cederlöf, hållbarhetsrådgivare på SEB, och snackat EPBD, driftnetto och bankens syn på saken.
Slussen.biz fanns på plats när nätverket Fegis fick veta mer om senaste vinnaren av Stora Inneklimatpriset, InventiAir, och den prisade produkten, fasadapparaten Longus.
I en utredning som fokuserar på aktörer inom el och VVS kan Konkurrensverket nu visa att en viktig förklaring till bristande pristransparens är den stora omfattningen av retroaktiva rabatter som används i branschen.
Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, har valt in nya ledamöter. IQ Samhällsbyggnads vd Anita Aspegren är en av dem som nu ska bidra med sin kompetens i akademiens arbete. Foto: Erik Cronberg samt Johan Knobe
Vid årsskiftet lanseras en ny utgåva av Byggkeramikrådets Branschregler för Våtrum (BBV).
